Vi har sett dem springa i världens storstäder utan ett uns fett på kroppen. Maratonlöparna som aldrig verkar tröttas ut. Nu har även ultralöpningen gjort sitt intåg. Man springer i timmar, ja ibland dagar för att nå sitt slutmål. Men hur bra är egentligen ultralöpningen?

Tänja gränserna

För många är det ett sätt att tänja på gränserna. Man vet inte vart det ska sluta och man vill se hur mycket man klarar av. Att springa så långt handlar också om mental självkontroll. Man tvingar kroppen att fortsätta trots mjölksyra och trötthet. Det handlar om att inte lyssna till sin hjärna utan ignorera vad huvudet säger till dig. Men är detta inte farligt, månntro? Ska man inte avsluta något när kroppen säger ifrån? Det har ju trots allt skett dödsolyckor när löpare har sprungit maraton eller långdistanser, även om de ansetts friska. Det finns några studier som även visar på hur ultralöpare får ett svagare hjärta genom att springa i timmar. Ofta är personerna drabbade av någon hjärtmuskelsjukdom som de inte ens vet om och att inte dricka och äta tillräckligt mycket kan också ha en enorm effekt på löpningen.

Hjärtat – den goda muskeln

Man har ofta talat om att ens persons godhet sitter i hjärtat. Vad det beror på kan man diskutera.

Hjärtat är en muskel som tränas upp vid varje träningspass om det sker kontinuerligt vill säga. Vilopulsen sänks och slagvolymen ökar. Under akuta träningspass är dock risken för hjärtdöd större än i vila och detta har mycket att göra med hur fysiskt aktiv man är i övrigt. Vardagsmotionen är viktig och att göra ett hårt träningspass om dagen för att sedan sitta på rumpan resten av dygnets timmar, är alltså inte bra. Män löper större risk för hjärtdöd än kvinnor.

Man har uppmätt medverkande personers hjärtan efter Ironman eller maratonlopp och har upptäckt att hjärtat är nedsatt efter passen, speciellt på höger-delen. Dock är detta snabbt övergående om man är frisk.

Träna bra och utsätt dig bara för ultralopp om du har vanan inne

För att genomföra ett ultralopp, är det viktigt att först ha blivit undersökt av läkare. Det är också A och O att träna rätt och att börja långsamt för att sedan öka träningen. Man kan inte bara ge sig in på ett maratonlopp efter att ha sprungit några gånger i månaden. Träningen måste vara minutiöst upplagd och de som springer ultralopp brukar springa minst 20 mil i veckan. För att komma upp i dessa nivåer måste man vanligtvis träna i flera år först. När man springer ultralopp i flera dygn gäller det även att påverka sömnen. Ofta sover man mindre och detta har också vissa effekter på hjärtat. Sömn är kroppens sätt att återhämta sig och utan den löper man större risk att hamna snett.

Maratonlöpare som har sprungit i flera år, har ofta en liten ärrbildning på hjärtat när man undersökt dem med magnetkamera. Denna bildning kan öka med uthållighetsidrotter på hög nivå och kan i vissa fall vara skadliga. Det är förmodligen rätt att säga att lagom är bäst men om man nu vill utmana sig själv på detta sätt, ska man vara uppmärksam på sin kropp och vad den talar om för en.