Inom multisport förekommer ofta cykling i en eller annan form. Mountainbike i terräng är mycket populärt och de senaste vintrarna när skidåkning varit tufft i de snöfattiga fjällen, har många istället satsat på cyklism. Cykelleder är det gott om och turister brukar även åka upp under sommaren för att ta sig några pass och utmana sig själva. I den här artikeln ska vi beskriva några extrema cykelgrenar som garanterat ger dig både adrenalinkickar och vackra naturupplevelser.

Downhill

Precis som det låter, är detta cykling nedför berg och kullar i svår terräng. Downhill är en tävlingsvariant som även har kommit att kallas störtlopp med cykel. Banorna är i naturlig miljö med hinder som finns i berg: kurvor, grusvägar, hopp och stenar. Ofta bygger man också till några extra hinder för att göra det ännu klurigare för åkarna. De cyklar som används är givetvis mountainbikes som är anpassade just för downhill. Därför kallas de numera downhill-cyklar. De har 200 mm dämpning både fram och bak och en vikt på mellan 16-25 kg. Däcken är tjockare för att klara grus och lera. Lerdäcken har även dubbar för att man inte ska halka lika lätt. Kända tävlingar i Sverige är bl. a. Svenska Downhillcupen. Utöver detta arrangeras även SM, NM och VM.

Freeride

Freeride är en extremsport som är populär i många länder. USA har många freeride-cyklister och Norge har flera bra parker som lämpar sig utmärkt för freeride. Även i Sverige har vi många leder för freeride-cykling. Sportgrenen är gjord för att cykla lite hur som helst. Man kan cykla i stadsmiljö men det vanligaste är att ta sig upp och ner för berg och backar och använda naturen som hinderbana. Att cykla på klippor är också vanligt. Cyklarna påminner till stor del om kraftiga endurocyklar och sporten i sig har många liknelser med BMX. Det blir således en del hopp och skutt samt stunts. Dirt är en annan typ av cykling som har ännu mer hopp.

Cross country

Om du kör cross country, är det mycket lätta hojar som krävs. De väger generellt inte mer än 9-14 kg och har inte lika mycket fjädring som t. ex. freeride-cyklar. Cross country är cykling i landskap med många utförsbackar och nedförsåkning där man hela tiden trampar runt på cykeln. Däremot förekommer inga stunts och konster men snabba svängar och grepp. Cross country kan även förekomma i skidåkning och terränglöpning men är en rolig och typiskt populär cyklingsgren.

Inom cross country förekommer många olika discipliner. Detta är tre av dem:

  • Olympic
  • Point-to-point
  • Marathon

Cross country förkortas XC och detta begrepp används även på personbilar. Se t. ex. Volvo XC.

I Sverige är XC-cupen ett stort tävlingsmoment. Cross country finns främst som långlopp men även kortare banor finns att följa. Oftast varvas banorna med svårare terräng och längre lättåkta partier som ängar och hagar. Längden beror helt och hållet på vilken klass eller disciplin man kör i. Marathon har den längsta banan medan XCO är en bana som körs flera varv och är således lite kortare. Cross country kräver ofta snabbhet och förmågan att kunna hantera en lätt cykel. Tekniken kommer dock med tiden.